Sammy <3
Hejsan!
Här är han - Min lilla Sammy! :D
Här är han - Min lilla Sammy! :D
Sommarlov
Hejsan!
Om ni undrar varför jag inte skrivit på länge så kan jag berätta att jag förra veckan var på en himla rolig klassresa till Åland och sedan har jag varit ganska sjuk, igen :( Min kamera var sönder under resan så bilderna från den blev dåliga och jag fick försöka ta med min dåliga mobilkamera också, och nu krånglar det med att få in bilderna i datorn, men så fort jag lyckats lägger jag upp dem här :D
Som sagt, resan var superduperrolig och det var härligt att få tillbringa tid med sin klass en sista gång, men gud så sorgligt. Och sedan på den riktiga avslutningen på lördagen, herregud, alla grät som bara den och visste inte hur jag skulle undvika att inte bryta ihop totalt. Det var så jävla hemskt. Ända sedan sjuan, när jag lärde känna alla i min skola har jag förberett mej på det här, för jag kunde inte förstå att högstadiet skulle ta slut och att alla skulle splittras en dag. Men då försökte jag i alla fall njuta av det och tänka att jag ska inte fundera på nians avslutning ännu. Men under det här året har jag försökt förbereda mig så mycket jag bara kan och försökt ta vara på allting eftersom allt som händer händer för allra sista gången... Jag har varit halvt deprimerad sen avslutningen, men nu ska jag minnsann njuta av sommaren så gott det går! :D
På tal om sommaren, så är jag iår med i en stor "sommarteater" som arrangeras här varje år. Övningarna började i Mars, och eftersom premiären är den 25/6 så börjar nu den intensiva övningsperioden, vilket betyder att vi har övningar så gott som varje dag ( mycket lättare att säga när vi INTE har övningar) i mellan 4 - 8 timmar.. Men det gör ingenting, för jag älskar det. Och anledningen till att jag älskar det är gänget som är med där. Vi har en så stor gemenskap att det inte är sant. Ni vet hur alla säger klyschan att " vi är som en enda stor familj"? Ja, nu fattar jag vad de menar, för det är precis så det känns med oss. Så tanken på att jag också ska säga farväl till dem i slutet av sommaren är hemsk. Fyfan, varför måste allt sånt här hända nu? Bara tanken på att vi en dag inte ska träffas på repetitioner/föreställningar längre och skratta oss hesa tillsammans känns bara..NEJ!
Gänget <3
Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite.. är det ingen annan som känner igen sig i det hemska med att säga farväl?
Kram ♥
Om ni undrar varför jag inte skrivit på länge så kan jag berätta att jag förra veckan var på en himla rolig klassresa till Åland och sedan har jag varit ganska sjuk, igen :( Min kamera var sönder under resan så bilderna från den blev dåliga och jag fick försöka ta med min dåliga mobilkamera också, och nu krånglar det med att få in bilderna i datorn, men så fort jag lyckats lägger jag upp dem här :D
Som sagt, resan var superduperrolig och det var härligt att få tillbringa tid med sin klass en sista gång, men gud så sorgligt. Och sedan på den riktiga avslutningen på lördagen, herregud, alla grät som bara den och visste inte hur jag skulle undvika att inte bryta ihop totalt. Det var så jävla hemskt. Ända sedan sjuan, när jag lärde känna alla i min skola har jag förberett mej på det här, för jag kunde inte förstå att högstadiet skulle ta slut och att alla skulle splittras en dag. Men då försökte jag i alla fall njuta av det och tänka att jag ska inte fundera på nians avslutning ännu. Men under det här året har jag försökt förbereda mig så mycket jag bara kan och försökt ta vara på allting eftersom allt som händer händer för allra sista gången... Jag har varit halvt deprimerad sen avslutningen, men nu ska jag minnsann njuta av sommaren så gott det går! :D
På tal om sommaren, så är jag iår med i en stor "sommarteater" som arrangeras här varje år. Övningarna började i Mars, och eftersom premiären är den 25/6 så börjar nu den intensiva övningsperioden, vilket betyder att vi har övningar så gott som varje dag ( mycket lättare att säga när vi INTE har övningar) i mellan 4 - 8 timmar.. Men det gör ingenting, för jag älskar det. Och anledningen till att jag älskar det är gänget som är med där. Vi har en så stor gemenskap att det inte är sant. Ni vet hur alla säger klyschan att " vi är som en enda stor familj"? Ja, nu fattar jag vad de menar, för det är precis så det känns med oss. Så tanken på att jag också ska säga farväl till dem i slutet av sommaren är hemsk. Fyfan, varför måste allt sånt här hända nu? Bara tanken på att vi en dag inte ska träffas på repetitioner/föreställningar längre och skratta oss hesa tillsammans känns bara..NEJ!
Gänget <3
Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig lite.. är det ingen annan som känner igen sig i det hemska med att säga farväl?
Kram ♥
